UTMANINGEN KARLSTAD
2010-08-14
Plats: Norra fältet, Karlstad

Dubbelt upp för AcronMultisport i Karlstad
Multisportcupen drog till Karlstad där Karlastad multisport arrangerade Utmaningen 2010 och den sjätte deltävlingen i svenska cupen.
I damklassen var det ungefär som vanligt, två lag från AcronMultisport samt Herkules Dam. För de tre lagen har det varit sommaruppehåll i cupen och tid för andra utmaningar såsom Explore Sweden, Icebug24, Discovery Aim Challenge mm.

Kl 8:30 gick starten på älven i centrala Karlstad. Det var futtiga tretton lag i elitklassen som gled fram till startlinjen under bron och det var endast i damklassen som topplagen i cupens poängliga var samlade.
Första sträckan var 17km paddling runt Karlstad och genom de centrala delarna med två lyft, bland annat förbi slussarna. AcronMultisport lag väst tog ledningen med Herkules tätt i hasorna. Efter en liten miss vid andra kontrollen gick de blå om och det var först vid första lyftet som de röda kunde få en lucka till Herkulestjejerna som tycks tränat paddling i sommar. Här visade det sig att det går snabbare att lyfta med kanadensare än med kajak. Med ca 1km kvar av paddlingen gick lagen ut på en kortare OL och här kunde lag väst behålla ledningen efter en stabil löpning där alla kontroller hittades utan större missar. Åter i kanoten och en kort paddling samt löpning till TC där det var byte till MTB orientering. Lag norr kämpade på och gick om Herkules på sista sträckan till TC.

Orientering på 15:000 delen gick mestadels på stigar och grusvägar. I skogen var det ordentligt blött efter alla regnväder. Trots detta var det relativt cykelbart och de stora ler- och vattenpölarna var grundare än man kunde tro. Vid kontroll 5 fick cyklarna tillfälligt ”vila” då det var dags för simorientering. Det var fem kontroller som skulle plockas på en sträcka á ca 900m och de flesta i damlagen valde att simma med simfenor. Vid sista kontrollen fick en i laget dyka ner några meter och plocka upp en ljusstav, vilken skulle uppvisas för funktionärer för att få stämpla.

Åter på cykeln och fyra kontroller återstod innan växling vid TC. Lag väst utökade sin ledning med några minuter på simsträckan och höll denna ledning till TC. Nästa sträcka bestod av 4km trail run som var ungefär vad namnet på sträckan antydde: ”monster trail”. Det var snitslad löpning i obanad terräng över gungflyn, kärr, mossar, bäckar, bäckar genom viadukt samt passage genom ett bäcksvart hus där lagen fick känna sig fram till utgången. Löpstarka lag norr tog hem denna sträcka med 11 sekunder men lag väst behöll ledningen ut på nästa sträcka. Nästa sträcka bestod av en snitslad MTB bana á ca 10km, och här kunde lag väst dryga ut ledningen då sträckan var lagets favoritgren. Efter cyklingen återstod en stads OL á ca 5 km. Lag väst gick ut med ca 15min försprång till lag norr. Banan bjöd på löpning genom de centrala delarna av vackra Karlstad. Vi kontroll 3 fick lagen klättra upp och stämpla ca 2,5m upp på ett rep under en bro. Mellan kontroll 6 och 7 var det mest strategiskt att simma över älven, ett svalkande dopp för många i värmen. Efter 7:an återstod endast en kort löpning upp till mål. Lag väst tappade på sträckan mot lag norr men kunde hålla undan och ta säsongens första seger. Lag norr kom in strax därefter (+11 min) och Herkulestjejerna tog sig över mållinjen ytterligare 30 minuter senare. Lag väst vann på tiden 5:49h.

Se bilder från tävlingen
Foto: Utmaningen Karlstad 2010

Vackert, geggigt, blött och underbart
Rapport från lag västs tävlingsdag av Emma Nilsson

Äntligen dags för cuptävling efter sommaruppehållet. Både Annalena och jag var friska och har fått träna bra i sommar, inga skador eller infektioner som skulle sätta stopp denna gång. Benen pirrade av alla inproppade kolhydrater i form av Ahlgrens bilar, Carboloader, muffins och ris.
Som vanligt träffades vi alla (Olle, husbil, Pernilla, Jeanette mm) kvällen innan. Natten i husbilen och tält blev svettig då vädret var kvalmigt och det var för en gångs skull riktigt skönt att få kliva upp runt fem på morgonen.

Vid 8.30 skulle starten gå ute på älven och vi var redo. Vi tog det ganska lugnt i början för att kroppen skulle få komma igång och inte dra på sig onödig mjölksyra. Dock kom inte mitt huvud igång helt och jag var inte alls beredd på att stämpla kontroll nummer två när plötsligt andra lag började svänga av mot stämplingen. Jag fattade helt enkelt inte att vi redan var framme och vips var Herkulestjejerna där och stämplade. Annalena blev nog lite sur och efter stämplingen tog hon två enormt kraftfulla (och långa) paddeltag vilka skopade in flera liter vatten i kanoten. Som tur var befann vi oss nära kanten och vi kunde snabbt tömma kanoten och börja jaga efter Herkulestjejerna. Det tog ett bra tag innan vi kom i kapp och ännu längre innan vi kunde gå om. Nu vet jag vad de har gjort på sin semester! Första lyftet kom som en räddning och här kunde vi sladda intill bryggan och rusa vidare med kanoten över vägen och lämna en lucka till de andra tjejerna som lyfte långsammare med sina kajaker. Nu var det full spätta och andra lyftet avhandlades lika snabbt. Jag hann inte ens se vilka det var som stod och hejade (tack Anna G!). Efter ca 16km llyfte vi upp kanoten och gick ut på en kortare OL. Här tackar jag högre makter för Annalenas orienteringskunskaper. Själv hade jag nog tappat bort mig bland alla hundratals stigar i området. Annalena gick säkert på kompassen och spikade alla kontroller förutom fyran där vi bommade med någon minut. Fortfarande pigga i benen kunde vi trycka på tillbaka till kanoten och paddla sista biten tillbaka till upptaget. Nästa sträcka var MTB orientering och här hade vi innan tävling preparerat ryggsäckar med simfenor, simglasögon, draglina mm. Flytvästen fick sitta kvar och så bar det av. Mitt huvud hade ännu inte vaknat till riktigt och jag bommade givetvis första kontrollen på cyklingen trots att denna var så lätt. Vilken tur att Annalena var vaken. Efter att ha lekt titt-ut en stund kunde jag stämpla kontrollen och så bar det av mot tvåan. Snart kom vi in i skogen (äntligen!) på de leriga stigarna och över härliga berghällar. Detta är det bästa banne mig, teknisk cykling! Annalena låg före och fick visa vägen. Hon var riktigt tuff och vågade chansa på att cykla genom de stora vatten- och lerpölarna vilka lika gärna kunde ha varit ”bottenlösa”. Snart var vi framme vid kontroll 5 där vi lade ner cyklarna och drog på oss simfenor. Kopplade ihop oss med draglinan enligt plan, allt för att Annalena inte skulle simma ner till Läckö slott på rygg. Första kontrollen låg på en liten kobbe och för att kunna stämpla denna fick man hasa sig upp som en säl då det var snorhalt på klippan. Simningen gick hyfsat bra fast på väg till näst sista kontrollen kom krampen för oss båda. Jag lade mig på mage och krålade (det liknade krål i alla fall) utan att röra benen för att få bort krampen. Vad Annalena gjorde vet jag inte, kommer inte heller ihåg huruvida jag drog henne i linan eller inte. Jag vet bara att vi frustade, kämpade och brottade oss fram till nästa kontroll.

Äntligen framme vid kontrollen på den lilla klippan! Här tog jag av mig flytvästen och kopplade bort ”navelsträngen” till min lagkamrat för att simma ut till en motorbåt en bit bort. Vid motorbåten dök jag ner och plockade upp en ljusstav som jag fick visa upp för att få stämpla. Inga problem med detta och snart var jag tillbaka hos Annalena som hunnit sola sig lite och äta en Snickers (vissa har det bra!). Själv hade jag inte fått i mig varken vätska eller energi och kände att det kanske kunde vara dags snart. När vi simmade tillbaka till cyklarna såg vi de andra två damlagen ute på simbanan. Undrar hur långt efter de var? Så många minuter kunde det inte handla om. Hur länge skulle vi få leda tävlingen funderade jag på.

Snart var vi uppe i cykelsadlarna igen men i och med stigcykling fanns ingen tid eller möjlighet att få i sig något. Vid nästa kontroll fick jag be Annalena om att ta fram en banan till mig och något motvilligt fick hon ut bananen ur min väska. Hon var ju redan mätt och verkade inte alls förstå att jag nu ville få i mig något

Annalena höll i resten av MTB orienteringen (galant) och vi växlade vid TC till löpning på arrangörernas ”monstertrail”. Vi hade nog nonchalerat denna sträcka något och tänkt att de där fyra kilometrarna skulle kunna avverkas i ett nafs. Men ganska snart insåg vi att det inte var någon löpning på fin stig utan det var helt obanad terräng längs snitslar som visade vägen över gungflyn, kärr, bäckar, branter upp och ner mm. Till min stora räddning var jag ihopkopplad med Annalena och hon drog när det gick trögt för mig. På så sätt kunde vi hålla ett jämt tempo utan några större svackor. Annalena frågade efter en stund om jag hade någon energi med mig. Tydligen frös hon och var på väg ner i en svacka. Tyvärr ingen energi med och hon stretade vidare (med mig på häng!). Under löpningen han jag kolla på klockan och konstaterade för mig själv att så här länge hade vi aldrig tidigare befunnit oss i ledande position. Plötsligt kom vi fram till ett hus där några brandmän gav oss instruktion om att ”söka väg till utgång på bottenvåning”. I huset var det bäcksvart men Annalena satte ganska bra fart ändå och sökte sig ganska snabbt fram till utgången. Jag hängde i linan och önskade att mörkerseendet varit bättre. Efter ca 34min växlade vi in igen och nu skulle vi gå ut på en teknisk MTB sträcka (äntligen!). Det var ungefär samma terräng som på den tidigare cyklingen och Annalena gjorde åter en bra insats på sin cykel och plöjde genom kärren med djärvt mod. Det var endast i några mindre nerförsbackar som mitt framdäck nafsade lite på hennes bakdäck och jag är mycket stolt över min lagkamrats hyfsat nyvunna förmåga att cykla tekniskt.

Så var det dags för sista sträckan som för mig var en avskyvärd löpning. Jag har alltid svårt att avsluta med löpning då benen är trötta och det allmänna tillståndet ”mår illa”. På denna sträcka skulle flytvästen med igen – bökigt och varmt! Vi båda valde att ta den i handen tills vidare. Annalena som haft energidipp bad mig ta början av orienteringen eftersom hon ville lägga all sin energi på att ”hålla ihop”. Dock hade jag rivit ut just kontroll 1 ur min karta och klistrat in på annan karta där jag tyckte att den behövdes bättre. ”Nej tyvärr Annalena, jag saknar just den biten” meddelade jag och låtsades se ledsen ut. Herregud, ville hon köra laget över ruinens kant genom att ge orienteringsansvaret till mig? Detta fick ju inte ske! Annalena gjorde ett försök till genom att visa mig kartan och få besked om vilket håll vi skulle ut ur TC. När jag bara svamlade till svar och yrade något om söder så bet hon ihop och insåg lagets bästa. Sen körde vi och hittade rätt. En stund efter första kontrollen stannar Annalena plötsligt varvid jag också stannar och passar på att pusta lite. Annalena tittar dumt på mig och säger med irriterad röst – STÄMPLA DÅ! Jag tittar på henne som ett fån och ställer förvånat frågan ”Vartdå”? ”DÄR” säger Annalena, nu än mer irriterad och pekar med hela handen på kontrollen som i princip är vid min sida. Undrar vem det är som behöver hålla ihop kroppen?

Vi tuffar på mot tredje kontrollen och Annalena verkar oförskämt pigg till skillnad från mig. Vi har inte kopplat ihop oss och det är mycket jobbigt att försöka hålla jämn takt. Annalena vänder sig om och manar piggt på – Kom igen nu! Jag svarar spydigt –Jag gör så gott jag kan! Jag är trött! Jag vet att några löpstarka damer jagar bakom och jag förväntar mig bli omsprungen vilken sekund som helst, för så har det alltid varit.
Vid kontroll 3 tar vi på västarna och ger oss ut i älven under en bro. Annalena är piggast och får klättra upp en bit på ett rep och stämpla. Inga problem där! Plockar sedan kontroll 4 och nu har Annalena tröttnat på mitt sega tempo och låter mig koppla på draglinan. Jag flåsar och trycker på så gott jag kan. Jag kan inte prata, bara stöna till svar. Annalena stretar på och vi båda hoppas på att våra ben skall orka lite till. Vid kontroll 6 är det dags för ett dopp till. Vi simmar ca 150m över älven tillsammans med andra tävlande från olika klasser. Det är varierande simstilar och min är någon mix mellan bröstsim, hundsim och krål. Annalena hänger i linan bakom mig men är inte alls så långsam som i tidigare simningar. Plötsligt kommer en ström och vi börjar driva i sidled. Jag simmar på allt vad jag kan och önskar att jag når botten mycket snart. Botten kommer och jag ställer mig upp. Med stor kraft drar jag Annalena mot stranden, så pass att hon får en kallsup. Vi stämplar och vänder oss om för att se om vi har några damer som förföljer oss. Fritt bakåt och för första gången inser jag att det finns en stor chans att vi tar hem detta och att jag inte kommer att bli omsprungen. Vad är det bästa?
Vi springer sista sträckan till mål och nu känns det gött, riktigt gött. Går i mål och äntligen får jag stanna. Vi vann!

11min senare kommer Penrilla och Jeanette inskuttandes i mål. Idag var det vår dag och vår bana. Den något korta distansen/tiden (5:49) passade oss ypperligt liksom en lång paddelsträcka med lyft och mycket teknisk cykling. Dessutom var nog kroppen fullproppad med energi och vätska innan loppet för så lite som jag förbrukade idag var rekord. 1,5l sportdryck, tre stora gel och en banan bestod dagens intag utav och det var fullt tillräckligt. Jag kanske skall ta mig det nya smeknamnet ”kamelen”?
Härligt med en vinst, härligt med en i princip felfri runda. Annalena var fantastiskt bra och stark genom hela loppet, speciellt på löpningen där jag behövde mycket stöttning. Tack Annalena för en urkul tävling (som dock gick mestadels i tysthet ;-)

Emma och Annalena på väg mot kontroll 3 på första stäckan.

Annalena väntar på Emma som dyker efter ljusstaven.

Jeanette och Pernilla stämplar kontroll D

Gabriella i Herkules kör med paddelhandskar och cyklop.

Annalena och Emma på monstertrail

Jeanette tar sig upp för repet och stämplar på sista sträckan.