KUNGSBACKA RIVER
2010-08-21
Plats: Ålgårda till Kungsbacka

Vi körde så kolfiberflisorna rök.
Dags för årets roligaste kanotlopp - Kungsbacka River. Annalena och jag gick upp i ottan för att hinna några vändor i spegeldammen innan starten. Vattennivån i Rolfsån hade varierat kraftigt under veckan och vi vill ha dagsfärsk information för att veta hur vi skulle göra i forsen.
Efter att ha styrt Astrid nerför forsen åtta gånger utan att blöta ner oss var det solklart att vi skulle ta forsen även under tävlingen, fast då i vårt kolfiber. Vi hade strategin klart för oss: ta ut kurvan, gå rakt in i forsen och hålla precis till höger om stenen.

Kl 10:10 gick starten för alla lag i C2 elit. Vi var ensamma i damklassen och fick inofficiellt tävla mot herr- och mixlagen. Vi fick en grymt bra start och kunde paddla fritt framåt utan att bli störda av vågor och andra kanadensare. Några av de andra lagen kolliderade lätt och de tappade fart. Ett herrlag låg närmast oss kort efter starten men precis innan första lyftet var det Anders och Annika som tagit andra position i fältet. Första lyftet gick bra förutom att jag som vanligt var helt stum i kroppen och hade svårt att hålla Annalenas tempo. Hon hade dessutom en kanot på hjul att kunna framför sig – konditionsfreak! I detta lyft fick vi en lucka till Anders och Annika då de sprang något långsammare än oss.

Vi behöll tätpositionen över Stensjön men Anders och Annika närmade sig hela tiden. Vid andra lyftet lyfte vi i princip samtidigt men åter igen sprang vi ifrån dem. Här var jag nu mycket trött och hade inte en chans att hålla jämt tempo med Annalena + kanot under de 800m. När vi kom ut på asfaltsvägen kom Olle joggandes vid min sida och hejade på mig. Snacka om att man har mjölksyra i kroppen när man blir omsprungen av sin coach och sponsor!

Vi satte i som första kanadensarekipage i Rolfsån och nu skulle det bli åka av. Det var bra fart på vattnet och emellanåt var vi uppe i över 14km/h. Första forsen i Gåsevadeholm kom och denna tog vi utan problem förutom att vi fick in alldeles för mycket vatten i kanoten, något som var lika för alla kanadensare. Vi tvekade om vi skulle stanna och tömma men eftersom vi inte hittade något ställe att stanna vid direkt så beslutade jag att vi skulle försöka länsa ur vattnet. Som tur var var det bra fart på vattnet och med vår relativt höga fart kunde vi länsa tomt innan nästa fors. Forsen vid Vassbacken gick hur bra som helst och här tog vi knappt in en droppe vatten.
Så var det dags för Spegeldammen. Jag var så enormt taggad att jag glömde allt vi tidigare tränat på. Jag tog en alldeles för snäv sväng och vi kom snett in i forsen. I forsen gick vi för snävt från höger till väster och gick på stenen snett ovanifrån. Detta resulterade i att vi välte redan i fallet och jag hörde hur kanoten fick duktigt med stryk av forsen. Nere i svängen kände jag mark under fötterna och med hulkenkrafterna jag fick från adrenalinet ställde jag mig upp och höll den vattenfyllda kanoten mot strömmen. Lyckade tillslut att få ur lite vatten så att jag successivt kunde få den mot land och tömma ur mer. Tillslut var kanoten tom men vart var Annalena. Jag ser henne i strömmen hållandes i en trädgren. Jag ser även hur hon lyckas dra sig upp på land och kommer snart bortjoggandes till kanoten. Vi sätter i och upptäcker att mitt fotstöd är trasigt samt att Annalenas säte har lossnat delvis. Vi sätter fart och känner ganska snart att det inte alls är samma tryck i kanoten. Ett hål i främre skottet gör att vi har några extra liter att släpa på samt att det är svårt att få ordentliga tag utan fotstöd. Dock gör vi så gott vi kan och kämpar på längs Rolfsån. Forsen under Rolfsbron går galant och snart är vi ute på fjorden. Här blåser det ordentlig motvind och det går trögt. Plötsligt ser jag en röd kanot formligen svischa förbi på vänster sida. Anders och Annika har fått upp farten och paddlar om oss. Vi har inget att sätta emot och inte ens när vi surfar med vågorna i rännan mot Kungsbacka håller vi jämt tempo.
Vi kämpar på sista biten och går i mål på tiden 2:11, ca 1½ minut efter Anders och Annika. 6 minuter senare kommer första herrlag.

Vi är enormt nöjda över stora delar av vårt lopp och det var kul att få leda loppet under så lång tid. Vi kämpade bra och höll uppe frekvensen. Ingen av oss hade nog kunnat ta i mer…synd på fallet i forsen. Om det kostade oss den inofficiella segern är svårt att sia om, dock hade vi kunnat ge Anders och Annika en bättre match på upploppet. Hade vi tagit dem så hade det varit för löpningen i lyften och den fina starten, inte för att vi paddlat bättre. De har en högre toppfart, det fick jag se flera gånger och det känns helt ok att få stryk av två så pass duktiga kanotister. Grattis Anders och Annika.

/Emma

Slutet på Stensjön och andra lyftet. Här leder vi knappt över Anders och Annika.

Annalena kör gärnet även i lyftet. Emma stum i kroppen och får sällskap av Olle

Det som inte fick hända hände, vi körde på stenen så flisorna rök, plumsade och förlorade dyrbar tid.